Sommarutfärd till Arktiska museet Nanoq och lägergården Pörkenäs den 6 augusti

Vi åkte med egna bilar eller liftade med varandra. Efter 300 meters promenad från parkeringen kom vi fram till museet och betalade för guidningen som började kl. 11. På grund av regnmolnen som ibland strilade över oss kunde den mycket kunniga guiden inte gå med oss bland husen som hon hade tänkt. Hon berättade allmänt om museet, och sedan fick vi gå omkring med ett häfte i handen och undersöka museets två våningar på egen hand. Undertecknad hann bara med bottenvåningen.

I väntan på att bli insläppta i arktiska museet. Det var ruggigt väder, men väder kan ingen något åt.

Guiden var förutom kunnig också en god berättare.
Den lilla isbjörnsflickan Nanoq vaktar besökarna.

När vi hade strosat omkring i museet en stund blev det överflyttning till kyrkan. Där fanns också många detaljer att titta på. Kyrkan används för gudstjänster och förrättningar av de lokala lutherska församlingarna - framför allt under sommarhalvåret.

Även här berättade guiden initierat om de olika föremålen i kyrkan, som rymmer ca 50 personer.

Efter kyrkobesöket gick vi till den stuga som använts av museets grundare Pentti Kronqvist som sommarstuga. Också här fanns det mycket att titta på - redan på husets ytterväggar.

 

När guidningen var klar och vi tittade lite smått på avstånd på allt som fanns av byggnader på området konstaterade flera av oss att det var ett mycket intressant museibesök och att man nödvändigt måste ha mera tid för att på riktigt bekanta sig med det som finns.

Naturen på Nanoq är fin. Det är nästan obegripligt hur de har lyckats bygga så många små hus - och på talko dessutom -  bland stenar, klippor, träd och annan växtlighet med naturen bevarad! Det har varit ett ofattbart stort arbete att samla och ställa allt i ordning. Och inte bara det, museet utvidgas i viss mån hela tiden - man utvecklar det. Läs mera om Nanoq här. Du kan också bekanta dig med arkivet. En del av Wladimir Goichmans verk finns där.

 

Efter museibesöket startade vi mot det nära liggande Pörkenäs för lunch. Det var köttfärslimpa med potatis och grönsaker, och till efterrätt fick vi chokladkladdkaka färdigt portionerad med vispgrädde och citronmeliss och rödvinbär på toppen. Om någon inte hade blivit mätt av maten blev den nog stinn efter kladdkakan.

Halva gänget hade redan försett sig och satt sig vid borden, men bara de som lastar mat på tallrikarna syns.

Efter måltiden kunde den som ville gå och titta på de natursköna omgivningarna runt hemmet vid havet, som Pörkenäs lägergård kallas. Ett par bilder laddas upp här:

Undertecknad i högsta hugg med telefonen som kamera, fotad av A-M. Häger. Ett resultat syns på bilden nedan:

Den som vill se flera bilder kan titta på Jeppo Pensionärsklubb på Facebook. Där kan vi ladda upp så många bilder vi vill, här på webben börjar utrymmeskvoten vara slut snart.

Här kan du läsa om Pörkenäs.

Text och bilder: Birgitta Sarelin

 

Resan till Pedersöre kyrka
på "Herdesöndagen" 19 april 2026

I arla morgonstund kl. 8.15 började INGSVAs buss sin resa genom att samla upp de första sju av nästan 40 resenärer från parkeringsplatsen vid Jeppo kyrka. Sista stoppet var Bärs, och sedan bar det iväg till Pedersöre kyrka längs riksåttan.

Vi kom till Kyrkostrand mycket tidigare än tänkt eftersom två hållplatser inte användes på grund av ett par resenärers återbud. Planen var dessutom att åka via Nykarleby, men det var inte nödvändigt, så vi fick en del död tid, då somliga av oss bekantade sig med de dödas boningar och läste gravstenar. 

Församlingen bänkade sig omsider i kyrkan och fick där lyssna till Pedersöre församlings manskörs övningar, för övrigt den enda manskör som är ansluten till Finlands svenska kyrkosångsförbund. Den leddes av kantorn, diplomorganisten Henrik Östman. Vi fick också vara med om ett mycket stiligt orgelspel och kraftig psalmsång. Orgeln är kyrkans femte orgel, invigd i slutet av 1980-talet, och byggd av den danska orgelbyggarfirman Marcussen & Søn. Den orgel som brann upp till stora delar 1985 hade byggts av samma firma.

Liturg och predikant var kyrkoherde Daniel Björk. Han hade en ledig, lättlyssnad stil i sitt framträdande.

När den övriga församlingen hade lämnat kyrkan fick auktoriserade guiden och kulturpristagaren 2020 Gunhild Berger ordet och berättade om kyrkan. Kyrkan fick sin nuvarande korsform i slutet av 1700-talet genom kyrkobyggarna Rijf från Socklot. Nedan följer en kavalkad av bilder på föremål som hon berättade om. Även den näst äldsta orgeln, som nu står som museiföremål i Jeppo, berördes. Till sist blev vi uppmanade att gå ut genom vapenhuset och bekanta oss med kyrkans fattiggubbar där. Här kan du läsa lite mera om kyrkans historia.

Innan kyrkan ombyggdes till korskyrka stod altaret där den nuvarande huvudingången är. Orgelläktaren var då ovanför dörren till sakristian.

Intill altaret står dopfunten. "Funt" kommer från latinets fons, som betyder källa.

Predikstolen av Rijf används numera inte av alla präster. Det är en trend i många församlingar att predika från kyrkans kor.

Madonnan med barnet blev som andra inventarier mycket nersotad vid den stora kyrkbranden 1985, men man beslöt att inte försöka få bort allt sot från henne vid restaureringen. Det ska få synas vad hon har varit med om.

Flera bilder från kyrkan publiceras på föreningens konto på Facebook.

Efter kyrkbesöket åt vi söndagslunch på Restaurang Epoque. Ljudvågorna gick höga stundtals, och somliga tyckte det var gott, andra tyckte att en del anrättningar kunde kallas smaklösa. Det är ju som det är med smaken, den är som b... Men mätta blev väl alla, troligtvis, så att hemfärden kunde anträdas.

Vi tackar alla för resan och ett speciellt tack går till Pedersöre församling, guiden Gunhild Berger och INGSVAs chaufför som körde oss tryggt och säkert. De sista bilderna handlar om bussen och tågandet från restaurangen.

Text och foton: Birgitta Sarelin